Hur löste sig stora "julkriget 2012"?! Jodå, det löste sig. Det blev tvunget att sätta ner foten rejält mot släktingarna. Trots att det känns skönt så är det fortfarande jobbigt. Det är en ganska udda insikt att få sig serverad lagom till jul; att familjerelationer, som man trode var stabila, inte alls är så. Att det är en gryta som långsamt håller på att koka över. Det är plågsamt. Speciellt när flera parter inte vill prata och lösa problemen. "Allt är så bra så, varför prata om saker när man bara kan stryka streck över dem?!" Varför ta itu med livet när man bara kan strunta i allt som känns jobbigt!? Jag och min man vill inte leva så. Vi vill rensa upp i röran men just nu så går det inte.

Jaaa, nääää, nu tycker jag att vi lämnar min älskade, men halvgalna familj och fokuserar på allt som är bra istället?! Vad säger ni om det?

Julafton

Vi firade tillsammans med några vänner. På vägen till dem var vi tvungna att stanna för att ta några bilder - det var som att befinna sig försvunnen, långt inne i en norrländsk skog. Så, så vackert! Själva julfirandet var lugnt och skönt med deras glada släktingar och bebis, jultomte och massor med god mat... Massor! Jag har inte varit så däst på år och dar.

Juldan

När vi vaknade upp på juldan föll snön rejält! Hela gården låg inbäddad i ett tjockt täcke... De år vi är här hemma brukar vi alltid släpa ut så mycket filtar och ljusstakar som möjligt och sitta en stund på balkongen. Här satt vi inlindade filtar, mössor och vantar och mötte skymningen med en drink. En egen jultradition som är guld. Kallt, men ljust och fint med alla fladdrande ljus!

Det blev sannerligen en vit och stämningsful jul i år också!

Stort tack till alla er som lämnat kommentarer på förra inlägget! Det var skönt att få veta att fler har gått igenom samma sak - och kommit ur levande med bra kompromisser som alla gillar!